23:21
Egentligen skulle jag bara behöva få ut vart enda ord som nässlat sig fast i mig och gör ont. Det är bara det, att jag inte vet hur, för alla de där orden sitter så himla fast i min bröstkorg. De vill inte rinna ut och flyta på som de jämt gjorde innan.
Jag tänker att någon dag måste det väl komma tillbaka, att den dagen och alla dagar framöver kan jag skriva böcker. Men samtidigt känns det så långt borta. Att det aldrig någonsin kommer hända. Att allt hinner ta slut.
För vem skulle vilja läsa ord om något som inte känns, eller bara gör ont. För att skriva något jag inte känt, känns omöjligt.
Men en dag.
kanske.