22:08
jag ser hur dina händer osäkert håller i en ask gjord av sköraste porslin.
florstunn. så ömtålig.
om du snubblar över kullerstenen går asken i bitar. tusentals.
jag ser dig. din blick så fokuserad. så rädd att falla. vitnande knogar, håll hårt.
och jag tror, att trots rädslan i din blick, din ängsliga hållning, din försiktighet, vet du inte att du håller i mitt liv.
att mina andetag, mina hjärtslag, mitt väsen, rymms i det lilla i dina händer.
du håller i mitt liv.
tusentals bitar går inte att limma ihop. de kan aldrig återvända till sin plats, inte till fullo.
och fastän du lägger ner lika många timmar på att reparera, fler därtill, kommer det alltid synas att asken en gång varit utspridd över kullerstenen. att den en gång varit trasig.
håll hårt. fall inte. du håller ett liv i dina händer.