qw
röker oändliga mängder av billiga cigaretter
jag kvävs av stan
och går inte ut längre än på balkongen
trots att sommaren har svept in kvällen
i ett pastellrosa himlatäcke
och du sitter i den senapsgula soffan i vardagsrummet
spelar samma gamla sånger som du gjorde
när vi möttes första gången
oh my baby she left me
eller var det jag som lämnade dig?
och du säger att
vi kan bli bra igen
att vi bara behöver tid
men jag vet att du ljuger
att du inte tror på dina egna ord
när de rinner över dina darrande läppar
jag vet att
jag ljuger
när jag säger att
ja, vi kan
vi ska
vi, alltid
alltid
men hur nära vi än sitter varandra
på spårvagnen
hur hårt våra armar än omfamnar varandra
hur många kyssar vi delar
är vi längre ifrån varandra
än någonsin
innan
och tiden för oss inte närmre
utan längre bort
det är hårt trafikerade motorvägar
hav och kontinenter
stjärnor, planeter, hela galaxer
mellan min själ
och
din
jag vet att du är rädd
jag är också rädd
för att jag minns
när vi låg på mattan i köket
klockan fyra i natten och skrattade
tills våra magar värkte
och jag minns när gräset växte högt
fångade våra ben i sommaren
jag minns
hur vi lovade varandra
att vår kärlek aldrig skulle dö
att vi aldrig skulle leva en dag utan varandra
och trots att vi är förlorade
vill jag fortfarande inte leva
en dag utan dig
så varför har gräset slutat att växa
och varför sjunger jag inte längre med i dina
töntiga låtar något mer
varför gråter jag
istället för att le
när du ser på mig
varför är vi
inte längre
vi
?
Så himla himla fint!