Arkiv II

jag snubblade fram över kullerstensgator 
sökte efter själsro i alla stadens vrår 
hörde ambulanssirener långt borta 
tänkte att; visst är det sorgligt, att man aldrig ser stjärnor mitt i staden? 

Jag strödde silverglitter i dina sår 
låtsades att jag förstod dig, att dina ord berörde mig 
men jag visste ingenting, jag kände ingenting 
mina känslor förblev stumma. 

Jag begravdes under snön i stormoväder 
slutade andas och lät allt vitt i världen ta mig 
jag trodde jag var död, men bara för sekunder 
åh, någonstans hade jag hoppats på detta under. 

Jag fördes i väg av porlande sommarälvar 
till ett land bortom horisonten 
där levde jag, skymd för världen 
någon önskade mig all lycka på färden. 

Guldfiskar och stråkorkestrar 
var kanske det enda jag såg på etthundra år 
men det var allt jag behövde, fram till morgonen där på. 

Jag vaknade upp med ångestmaskar i bröstkorgen 
som gnagde gångar enda in i benmärgen 
jag önskade högt till alla gudar jag visste, 
att jag skulle få drömma igen, tills slutet av denna jordsliga vistelse. 
Allmänt | | Kommentera |
Upp