Onsdag och skriv i fingertopparna.
Jag längtar efter att skriva, men trots att tiden finns i överflöd ligger orden sällan nära till hands för stunden. Jag tror jag haft svårt att hitta tillräckligt med lugn, både innuti och utomkring. Mest det sistnämnda. Trots så många ingenting-att-göra-dagar har det varit en hektisk sommar. Festivaler, kärlek, en hel våg av nya möten, byggprojekt, flytt, resplaner och även en liten del ledsenhet emellanåt. Ni vet när tårarna bara sköljer över en utan att en riktigt vet varför. Men att det känns lite lättare att andas när en snörvlat och blötit ner kudden ett litet tag? Ja, sådär i alla fall.
Om en vecka ska jag åka iväg. Jag har träffat en person som jag tycker så väldigt mycket om och i hösten ska vi, och ett par vänner ut och resa med en buss. Kanske tar vi oss enda till Marocco, men även ifall vi inte gör det, känns det som denna resa kommer bli fantastisk.
Trots detta har jag drabbats av en släng resfeber, ikväll sitter jag nämligen och ömkar mig lite över att jag kommer till att missa hösten här i Småland, vilken jag tycker så himla mycket om. Men jag vet ju, att det kommer många fler höstar. Och nästa höst, kanske jag bor i ett litet hus. Det hade ju varit värmande om hjärtat.
Jag försöker sotera kläder, förstå hur mycket varma kläder jag ska lämna i Sverige och hur mycket sommarklänningar jag kommer att behöva. Det är svårt att prioritera funktion före hur vackert någonting är emellanåt. Banne mig, det finns väl andra saker att tänka på. Jag är inte van vid att lyxresa! Mitt liv har funnits i en ryggsäck, nu finns det plötsligt i en stor buss! Med kök! och kylskåp! jissus!
Jag undrar vid vissa tillfällen hur allting bara flyter så otroligt lätt på vattenytan nu. Saker händer och löser sig och fixar sig. Ibland rasar det, men snabbt ger livet mig något fantastiskt igen. Sedan tänker jag att; jag är så värd det här. Att jag känslomässigt gått igenom helvetet och tillbaka och att jag aldrig trodde att jag skulle leva idag. Jag tänker på när min största fasa var att jag skulle vakna och andas nästa morgon. Jag förtjänar det här. Så djävla mycket. Jag lever, andas och jag är så tacksam för vartenda dag jag får vandra på denna jord.
Snälla, fina, älskade vän, ge aldrig aldrig aldrig upp. Det blir bättre.