16.21
en ständig och oförändrad längtan efter någonting mer. någonting som får mitt inre att glöda och hela mitt känslosystem att vibrera. jag söker spänning, glädje, någonting oväntat. jag väljer fel vägar. jag tappar bort mig helt. jag förlorar kompass och karta, dimman får mig på villovägar.
lyckosökare. vandrare. sökare.
skriver bokidéer i punktform, i diverse skrivblock. karaktärer. tankar. stycken. meningar. ingenting blir aldrig någonsin någonting fullständigt. men kanske någon dag. jag vill ju. så himla mycket. jag vill ägna mitt liv åt att skriva. jag skänker min själ åt orden. jag måste bara lyckas. lite grann. någon gång. för tänk att kunna överleva hela livet, på att skriva böcker. jag vill.
kanske börjar jag blogga igen. jag kan nog inte lova någonting, för varje gång jag säger det, så glömmer jag att faktiskt göra det. så jag säger ingenting. speciellt. kram.
Hej. Vill bara säga att jag älskar att läsa det du skriver, även om det inte är så ofta. Jag älskar dina illustationer/teckningar, dina bilder, tankar, i princip hela den lilla värld du delar med dig av på internet. Jag älskar att drunka i ditt instagramflöde. Det får mig att komma bort från allt annat. Poängen med detta är väl att säga att det du gör, det du skriver är speciellt, det betyder något och det finns människor som läser. Puss!
(förlåt om jag låter fruktansvärt stalkerish. lovar, är snäll. hihi)